ando buscando

Llegue a un punto en el tema de despedirse.
Hoy es el último momento en el cual estoy una parte de los estudiantes de Kulturstudier en Buenos Aires.
Hay que decir chau, gracias, hasta luego, suerte.
Todo eso que tiene que ver con irse.

Pero la vida es, como dijo Betty en APAD Neuquén, de venir y irse. Encontrar a nueva gente y irse de ahi. Siempre va a pasar no importa donde estés o si nunca te mueves de tu lugar geográfico.

Yo siempre estoy con ganas de mudarme, a abrir la mente otra vez y a meterme en nuevos desafíos, aunque sean dificiles o duros. Encuentro con situaciones que me hace cambiar mi vista, mis intereses y mi red de contactos. Veo distintas formas de vivir y entiendo que hay un mundo lejos afuera de mi jouventud.

Pero Argentina no tiene fin, me dio un sabor y ya quiero más. Quiero saber más, endender mejor. Pero me di cuenta que la vida mia no sería suficiente tiempo para poder entender este pais paradójico. Pero un poco más y ya está, listo para volver a casa y seguir vivir, en tranquilidad y con un plan fijo. Aunque no parezca que lo podria hacer creo que justo es lo que necesito. Tomar mi experiencia y usarla para algo creativo.

Hasta ese momento digo: saludos y estoy bien!
Beso

Att stanna kvar, bara lite till..

Hej!

Det har blivit varmt. Men argentinarna skyndar sig inte med att ta av sig jackorna. Själv sitter jag på vår uteplats i bikini, tedere, (mate, fast kallt!) och en bok. Blir bränd såklart för min hud är blek.

Inombords flödar nyfödd lycka. Precis som vilken sommardag som helst, i begynnelsen av säsongen - speciellt, i Sverige. Och snart är kursen slut och ett nytt liv börjar. Söka jobb, resa i Uruguay och nytt boende.

Jag börjar oroa mig för spanskan. Men tänker att jag ska nog klara examensarbetet, provet (muntligt och skriftligt). Men spanska är så jäkla vanskligt när man kommit till en punkt. Krångelspråk med tusen former, och termer är liksom inte min grej.

Jag har ju inga problem att utrycka mig, eller konversera med argentinarna. Men så fort ngn ber mig förklara mina ordval eller vilken form jag använder mig av så blir det svart i huvudet. Jaha - är det DET som är att lära sig språk. Jag blir lätt förvirrad.

Cafékulturen i Buenos Aires är mysig tycker jag. Det är billigt och ALLA går på café. Man tar sin "merienda" (mellanmål) kanske en kopp kaffe och tostados, eller facturas. Man har med sig en bok om man är själv - eller så diskuterar man med sitt akompanjemang. Eller det här gäller kanske främst medelålders intellektuella. Men ändå. Café är hett - även om själva cafét är fult och har inte mer än normalt utbud.

Det lutar åt att jag stannar här ett tag till. Den 2 Februari börjar jag läsa Internationella Relationer på ett universitet här i Buenos Aires. Kanske kommer jag hem till Juli, eller till december eller kanske aldrig mer.

Eller jo, jag kommer VISST att komma hem för jag längtar efter flera och deras frånvarande i mitt liv skriker inom mig.

Nu ska jag läsa vidare om Subjuntivo i Pluskvamperfektform!

Chau y hasta luego!
Que vengas cuando quieras!

Buenos Aires de vuelta!

Så har en frisk fläkt anlätt till Argentina. 50 svenskar och norrmän.
Sitter på en sprillans ny svensk dator. Jag märkte att jag saknat å ä ö på tangentbordet. Lite liksom. Fast det är ju en petitess.

Vi har blivit utplaserade i jättefina lägenheter mitt i San Telmo - de finaste av kvarteren i staden. Typ, SOHO, Södermalm.. ja ni vet. Fast hundra gånger mer kultur. Tango, barer, Fernet.

Här bodde Borges i 40 år.

Jag läser spanska och latinamerikansk litteratur.

I min lägenhet bor Elin, Linnéa och Sunniva. Två svenskar och en norska. Vi har det bra tillsammans men jag har fått en chock. Jag är förvirrad, var är jag? Känns som att jag är i skandinavien. Fast jag har varit här jättelänge och VET vad argentina är. Argentina ÄR inte Ipods, laptops eller nya kläder varje vecka. Det är heller inte"finns det inte grovt bröd" eller "nu har vi ätit så onyttigt".

I det här landet oroar man sig inte för sånt skit.

Man oroar sig för andra saker. Eller liksom, man tar vara på de saker man har gratis. Man sitter flera timmar med sina vänner och familj och bara pratar. Man har inte ångest för att man inte tränat på ett tag eller ätit onyttigt några dagar... Man är inte rastlös.

Men nu har allt det dar kommit hit. Jag är som förflyttad tillbaka till medborgarplatsen. Med prestige om man har mycket att göra, med en garderob som bara måste förnyas - för alla andra gör ju det - och med regelbundna och sunda matvanor.
Jag har redan köp nya skor. Första plagget jag köpt sen jag kom hit, nästan.

Men jag är kvar. Argen(s)tina! Som pratar, äter och älskar. Som en argentinare!

Jag har det jättebra. Det är toppen!

Massa roliga minnen har jag också. Från resan genom Bolivia och Perú som jag just kommit ifrån. Men det är bara David som fattar. Vi skrattar varje dag åt något. Ploppar upp, sekvenser. Som i en dröm. Vill inte att det ska blekna bara. Som drömmar vanligtvis gör.

Det vi gör nu har också stor potential. Jag har sagt att jag haft de bästa månaderna i mitt liv - hittills. Man tänker att det kan inte bli bättre.
Men det kommer att bli bättre. Framtiden är ljus.

Jag sitter på bänken i parken och läser Cortázar med min Mate till höger och människor går bredvid. Hälsar schysst med ett leende. Han med hunden stannar ett tag och snackar. Skitsnack. Jag tänker tillbaka på stockholm och sverige - hur ofta händer det liksom? Nej där har man inte tid. Här har man tid, för man vet vad svåra tider är. Och vikten att sprida glädje och att visa att vi alla har ju iallfall varandra - alltid. Och att glädje är långt ifrån saker, prylar.

Ni förstår säkert att jag inte längtar hem.

Besito!

Bolivia i bilder

Vi at blod och potatis, och komage med ris. Pa en marknad i Potisí, varldens hogst belagna stad.

Apelsinberg, kopte ett kilo som vi aldrig at upp.

Vi har varit pa ett museum om coca-bladen. Storsta exportamalet ar till foretaget Coca cola. Sa vi ville stojda den bolivianska ekonomin.... eh?

Tre traditionella, bolivianska damer som laser bibeln mitt pa gatan

Mojito men med Cocablad istallet for myntablad!

Bolivia

Ahora estoy en Copacabama, en un rato tomo el barco hasta La Isla del Sol que queda en lago Titicaca. El lago más grande en america de sur! Va a ser muy bonito espero y voy a caminar desde el norte hasta el sur de la Isla!

Estuvimos dos dias en La Paz. Ahi visitamos el Carcel de San Pedro, Bolivias mas famoso carcel.

Antes estuvimos en Potosí, la ciudad más alta del mundo. Senti un poco mal por la altura y volvi enferma por unos dias. Pero en Potosí entré la mina y vi como trabajan ahi al dentro. Es un trabajo muy duro y los trabajadores viven hasta la edad 45, con suerte alcánzaron 50 años...

Despues iba a ir a un safari en el deserto de salar de uyuni. Pero Tuve la angiona y fiebre muy alto asi David fue solo, me trajo sal!

Mañana seguimos el viaje a Peru. Primero a Cuszo y Machu Piccu y despues Lima! Todo está muy bien!

----------------------------------------------------------------------------------------------

Nu har vi varit i Bolivia nagra dagar. Forst var vi i Potosí, som ar varldens hogst belagna stad sa vi fick smaka pa huvudvark. Vi missade att tugga cocablad som ju skulle hjalpa till med anpassningen mot den nya hojden...

David blev sjuk pa kopet sa jag besokte silvergruvan. Det var en upplevelse utover det vanliga. Det gor ont i hela sjalen av att veta att det ar sa manga manniskors vardag att jobba i en san dar gruva. Jag var inne i tre timmar och efter det kande jag mig riktigt dalig i luftvagarna och i sinnet (jag hade krypit i tunnlar liksom). It made sense nar guiden, en f.d gruvarbetare, sa att medellivslangden hos arbetarna ar 45 ar. Arbetarna jag sag darinne kan inte ha varit aldre an 16-17, nagra 30 ar...

Sen blev det min tur att bli sjuk, halsfluss och feber. Nasta resmal var saltoknen som jag inte fick se mycket mer av an att David tog med salt till mig. Men det verkade ha varit en haftig grej.

Resan till La Paz blev lang och mitt i natten slappte dom av mig och david och sa att dom inte kunde kora oss till staden for att det var blockad. Med klockan-5 funktionalitet i huvudet lyckades vi tillslut allafall hitta en korning till La Paz.

I La Paz finns bolivias mes okanda fangelse. Det ar forresten okant i sverige ocksa da en svensk smugglare akte fast har. Forra aret kom hans bok ut, "El Choco" om ni minns. Dar beskrev han forhallandena har pa fangelset, hur han har blev drogfri, gifte sig och skaffade sig ett barn. Det har fangelset vill vi saklart besoka. Det ar ingen officiell turistattraktion men fangarna darinne visar garna hur det fungerar samt samlar in pengar som gar till att betala poliserna sa att de haller sig borta. Ja, fangelset ar superkorrupt, och jag har hjalp till att stodja det.

Inne i fangelset bor vissa av fangarna i hyffsae lyor med badrum och kok. Knarket rullar fritt och de gor sitt eget kokain. Vi turister fick kopa det rena men billiga kokainet och dra linor med fangarna, om vi ville. "Guiden" hade bott i fangelset i 3 ar. Han hade varit room-mate med den svenske fangen som skrev boken. Fortfarande vantade han sin dom, anklagad for "trafficking", hittad med 40 kilo kokain. Men eftersom han ar sydafrikan och sagt att han bara kan spraket Africáan sa har bolivia inte haft i ekonomiskt intresse att ordna en tolk efter 48 misslyckade rattegangar. Och i mer an tre ar i vantan pa dom far man inte sitta inne. Sa om nagra veckor var han fri, sa han, men inte kunde han aka tillbaka till sydafrika for dar var han jagad av FBI och interpol...

Det var en sjuk upplevelse darinne. Fangarna gick bredvid oss, hoga pa heroin och med de sonderknarkade smala kropparna med hal-sar i armvecken. Smitvagarna var enkla ut till den vanliga varlden. Men innanfor murarna har pa fangelset San Pedro har en ny, for manga fangar battre, vardag och samhalle vuxit. Har kan man kopa klader, mat, det finns en fotbollsplan. Sjalvklart ar valdet standigt forekommande och alla hade sina vapen. Men de flesta hade anda i intresse att uppratthalla ordningen. Ett anarkistiskt fangelse, dar din familij ar standigt valkommen att bo med dig utan att visiteras innan ingang (vi var inte heller visiterade) - finns det nagot battre satt an att avtjana sitt straff?

Nu ar vi en liten stad som heter Copacabama som ligger vid sydamerikas storsta sjo Lago Titicaca. Om nagon timme tar vi baten till en legendarisk Inka-ö - La Isla del Sol. Dar spenderar vi natten och imorgon aker vi over till Peru. Forsta resmalet i det nya landet blir nagon slags trekking upp till Machu Piccu!

Cordoba, El dia de independencia.

Estoy en la capital de Cordoba en un hostel internacional. Esta llena de extranjeros de paises en todo el mundo. Asi conoci mucha gente de otros lugares. No vi mucho todavia pero mañana voy a un pueblo donde estuvo Che Guevara cuando era chico. Ahi hay un museo.
Me re gusta cordoba. Para mi Cordoba no tiene nada que ver con Argentina. Es una ciudad mas europeo, hay plazas lindas, negocios lindos, restaurantes multiculturales...


Jag ar i Cordoba. En stad kand for sin dialekt, universitet, vackra byggnader och sina snygga ungdomar som dansar som ingen annan i varlden. Imorgon ska jag till ett museum dar Che Guevara spendrade nagra av sina ar nar han var liten.

Buenos Aires!

Estoy en un hostel en San Telmo en Buenos Aires. El lunes vamos a córdoba! Desde miercoles estuvimos aca y fueron dias re buenos. Encontramos unos amigos de mi mejor amiga en suecia, Hanna, los conocio en su viaje por europa. Nos ayudaron concer mas de buenos aires!

Ya no sacé ninguna foto. Pero mas adelante voy a poner unas aca!

Just nu är jag i Buenos Aires, i stadsdelen San Telmo. Det är stört fint här dårå!
Nasta vecka aker vi till en annan stad har i argentina, cordoba. Malet ar sedan Machu Miccu med stopp på vägen, vi hoppas nå så långt!!

Kommatecken

Corto en Castellano mas adelante!

Så har fyra månader och en halv flygit iväg snabbt som attan och här sitter jag med fler kilon på kroppen, men avtrycket av klockan-17-bakelserna runt magen får signalera något mer än att jag bara har njutit av argentinas matkultur. Jag har på riktigt levt i den här på andra sidan jorden och till sist - efter upp och nergångar, skratt och gråt, missförstånd och missförstånd - fått en aning om hur man tänker, lever och gör. Jag har anpassat mig så bra i min lilla stad att jag har en enorm separationsångest. Här är mitt liv

Hur lätt är det att lämna sitt liv, liksom.

I allafall skriver jag inte punkt i min resedagbok. Det blir ett kommatecken. För jag avslutar kanske mitt volontärarbete men äventyret är inte över för det! Nej, på onsdag åker jag med ryggsäcken till BsAs, möter upp david och reser sedan dit pengarna och viljan räcker!

Hoppas ni hänger med!

Jag har lovat lite kompisar har att skriva pa spanska, sa jag gor har ett forssok - ni som kan spanska far inte borja skratta. Tank pa att jag inte studerat utan bara harmar hur folket har pratar! Dale?

Ahora, en Castellano y ustedes saben que no es mi punto fuerte! jeje
El otro dia terminé mi trabajo communitario en A.P.A.D y me hicieron un almuerzo para despedirme. Fue muy lindo y espero que pueda volver un dia. Estuvo muy dificil separarme de los chicos discapacitados y mis compañeras que me aguantan y enseñan dos mil cosas. Gracias por un experiencia re importante y nunca voy a olvidar lo que me dieron. Lo llevo por todo mi vida!

Termino mi trabajo y voy de plottier para pasear y conocer mas de argentina. Ya empieza la aventura! Y espero que me sigan acá en mi pagina!

Falta un mes

Det ar konstigt. I sverige ar det sommar och har ar det kring noll grader. Det narmar sig min fodelsedag och da ar det ju alltid sol, jordgubbstarta och kalas i tradgardar. Har ar det morkt, kallt och inomhus.

Men Argentina ar nog anda mitt land. Har vill jag aldrig ifran. Och mina utvecklingsstorda vanner pa pastafabriken alskar mig. Och jag dom. Jag ar sakrad for all framtid nar det galler amor om jag bestammer mig for att stanna har.

Jag dricker mate, dansar tango och pratar spanska. Men jag ar langt ifran en Argentinare. For att lata sig kallas "Argentinare" maste man kunna spotta ur sig dom allra starkaste komplimangerna till vem som helst. Man maste vara snabbtankt och lura andra men aldrig lata sig luras sjalv. Man kan inte lita pa nagon men man ska oppna sin famn. Man har sex i bilar for att mamma och pappa tror att man ar oskuld fram till man gift sig. Man maste vara hemma om kvallarna och man maste alltid beratta vad man gor och vart man gar. Man ska hata chilenarna, for att dom stod pa Britternas sida i Falklandskriget.

Man ska aldrig ha sett en Ipod.
Man ar svartsjuk hela tiden, for minsta lilla sak.
Man lever livet.

Vivimos la vida

Livet flyter pa och det ar svart att inse att de endast ar en och en halv manad kvar har i plottier och pa mitt volontarjobb A.P.A.D. Det kommer bli sorgligt saklart men lyckligt eftersom jag aker harifran lite tjockare mellan oronen och med oforglomliga minnen. Den fina konsten att saga hejda.

Spanskan har antligen funnit ett flyt och ivern stiger for var dag over att lara mig mer och prata mer korrekt.

Men har ar det host. Det blir kallare och morkare och jag blir forvirrad i mitt huvud. Vi narmar oss juni och jag ser inga sommartecken. Men, haftigt att fa uppleva arstiderna "tvartom"!

Jag i Montevideo, Uruguay


Gick pa fotbollsmatch! Fantastiskt! Montevideo


Resa, San Martin de los Andes, nara gransen till Chile




Bariloche, choklad- och skidort


Camina de siete lagos. Supervacker natur under 6 timmars bilfard

Livet borjar ta form har i Plottier i argentina.

Varje morgon cyklar jag till jobbet. Mellan klockan 8 och 12.30 upplever jag karlek i hogsta grad. For i pasta- och brodfabriken dar jag jobbar finns mycket karlek. Dar ar kockarna/bagarna handikappade av olika slag, fororsakade vid fodslen eller av kromosonrubbningar. Vi lagar pasta, ravioli, skrattar och leker. Har kanner de sig behovda och att de fyller en funktion.

Livet i argentina ar fint. Mycket handlar om att umgas och att kanna sig nara sin familj. Man agnar mycket tid at att varda sina kontakter och stalla upp for varandra enbart pa andras vinning. Jag kallade mig humanist men har har jag insett att jag ar langt kvar att jobba pa min altruistiska installning. Jag har mycket att lara nar det handlar om att dela med sig, att stalla upp och att inte tanka pa sig sjalv. Pa riktigt, alltsa. Genuint och utan perdon.

Ingen USB-port. Men bilder finns pa www.resedagboken.se och mitt alias ar stina flodin.

kram stina

Det gick - efter mycket om och men!

Plaza de Mayo, Bs As.
Har demonstrerar man, har stod evita. Nar vi kom hit fick vi skynda oss ivag for det skulle komma en stor mainfestation.


Ganget som hade hand om oss pa orienteringslagret!


Patricia, vardmamma i tradgarden. Och Lucas - ett ar, Patricias barnbarn. Patricias konst i bakgrunden. Plottier


Vet inte hur man vander pa bilden, men det ar enkelt att vanda pa huvudet, sa gor det, men har ar i allafall mate, det grona tet.


Fran La boca i Buenos Aires - muchas turistas. Till hoger, Maradona, i mitten Evita och till vanster en kand tangospelare...

Plottier, Argetina

Sa himla irriterande. Det gar inte att lagga uppp bilder. Jag har en resedagbok, dar kanske det gar bra att lagga upp. Sok pa stina flodin sa kan ni hitta mig dar.

Men, naja...
Pa flygplatsen Neuquén stod en rund liten dam med en skylt "bienvenido stina flodin". Forsta pusten - dom kom ihag att jag skulle komma!

Vi aker tio minuter och kommer fram till min nya stad, Plottier. Det ar en stad stor som kalmar ungefar men nar jag sager kalmar sa far man ju upp en bild i huvudet. For mig ar kalmar-bilden helt missvisande, det finns ingenting har som ar likt kalmar...

Tva hundar moter oss i ingangen till mitt nya hem - ett hem med bra standard. Dvs, toan och kranen funkar, det finns flakt och i kylen finns det mat. Patricia, min vardmamma ar lite av en konstnar sa hela tradgarden ar prydd i mosaik.

Nu, i skrivande stund ar det siesta. Plottier ar ett sadant stalle som fortfarande anvander den gamla traditionen. Det ar stangt och tyst pa gatorna. De storre staderna har inte siesta langre...

Har behover man inte ringa forst for att bestamma mote. Folk kommer och gar nar de vill eller har vagarna forbi. Jag halsar pa Augustinas(min syster) och patricias alla vanner, Jag halsar pa patricias ex-man, jag halsar pa Augustinas ex-kille som hon har tvillingar tillsammans med och jag halsar pa Sebastiano, Augustinas bror. Nar jag fragar var dom bor sager hon: Aka, och pekar pa en vagg bredvid. Alltsa i nastan samma hus som oss bor Patricias ex-man med sin nya familj och Augustinas forra kille dar "mujeres" (kvinnor) kommer och gar... Men augustina ska flytta till ett eget hem. Var? fragar jag och hon pekar pa ett annat hus som sitter ihop med de andra.

Ja, dom ar familjara har i argentina. Det gar inte att flytta det minsta kvarter bort fran sin familj.

Det ar vackert har. Igar var jag och Augustina och simmade i Rio Limay. Helt sinnessjukt fint. Mycket strommar var det ocksa sa man kunde simma over till andra sidan men man hamnade liksom 100 meter fran dar man borjade. Helt genomklart vatten och lagom temperatur. Mitt nya naste.

Spraket da? Jag jobbar hart med spanskan. Det ar lite trist for min vardmamma kan bra engelska och ar overlycklig over att fa trana pa den med mig. Jag har sagt att jag garna hor att hon snackar spanska med mig men det verkar inte riktigt ga in. Det uppstar en ratt rolig situation nar jag forsoker fraga pa dalig spanska och hon svarar pa ratt kranglig engelska. Augustina, syrran, kan ungefar lika mycket engelska som jag kan spanska - hon ar mer villig att se till att jag lar mig. Hon ar supergullig och jag har hangt med hennne och hennes kompisar varje kvall. Hon ar 25 ar.

Pa lordag blir det Asado-fest hemma hos oss. Det ar den kottbarbeque som Argentina ar sa kant for.
Jag har lart mig att dricka Mate, som ar ett te och som alla i det har landet ar beroende av. Det ar gront men med massa koffein och det maste forberedas pa ett ytterst rutinerat vis - annars blir te`t daligt och man maste springa pa toaletten.

Just det, ingen hade nagon info om mitt jobb. Sa jag och Patricia bestamde oss for att ga till det center dar jag skajobba for att introducera mig och fraga nar det var dags att borja. Men stallet var helt stangt. Vi fragade en vaktmastare nar det oppnade igen, 9 mars. Ratt snopet - tre veckors semester. Nar det var just jobba jag kom hit for att gora.

Ikvall ar det "La noche de Suecia" jag ska laga kottbullar med brunsas och potatis.

Jag har ratt fria tyglar och det enda hon vill ar att jag aker taxi hem nar det blivit morkt. Jag bor i en saker stad - det marks att folk har har det batttre har an pa manga andra stallen i argentina. Tio minuter harifran ligger en storre stad, Neuquén, med 300 000 tusen invanare ungefar. Dit cyklar jag eller tar bussen for 5 kronor om jag ar sugen pa stadsliv. Har aven hittat min joggingrunda, hittills har mina tva joggingrundor avslutats med ett dyk i floden.

Som ni marker mar jag bra och jag har inte hunnit langta hem. Det ar 30-35 grader om dagarna och kanske 23 pa kvallarna (som borjar 22.30, fram tills dess ar det sol o varme).

Puss och kram!