Livet borjar ta form har i Plottier i argentina.

Varje morgon cyklar jag till jobbet. Mellan klockan 8 och 12.30 upplever jag karlek i hogsta grad. For i pasta- och brodfabriken dar jag jobbar finns mycket karlek. Dar ar kockarna/bagarna handikappade av olika slag, fororsakade vid fodslen eller av kromosonrubbningar. Vi lagar pasta, ravioli, skrattar och leker. Har kanner de sig behovda och att de fyller en funktion.

Livet i argentina ar fint. Mycket handlar om att umgas och att kanna sig nara sin familj. Man agnar mycket tid at att varda sina kontakter och stalla upp for varandra enbart pa andras vinning. Jag kallade mig humanist men har har jag insett att jag ar langt kvar att jobba pa min altruistiska installning. Jag har mycket att lara nar det handlar om att dela med sig, att stalla upp och att inte tanka pa sig sjalv. Pa riktigt, alltsa. Genuint och utan perdon.

Ingen USB-port. Men bilder finns pa www.resedagboken.se och mitt alias ar stina flodin.

kram stina