Falta un mes

Det ar konstigt. I sverige ar det sommar och har ar det kring noll grader. Det narmar sig min fodelsedag och da ar det ju alltid sol, jordgubbstarta och kalas i tradgardar. Har ar det morkt, kallt och inomhus.

Men Argentina ar nog anda mitt land. Har vill jag aldrig ifran. Och mina utvecklingsstorda vanner pa pastafabriken alskar mig. Och jag dom. Jag ar sakrad for all framtid nar det galler amor om jag bestammer mig for att stanna har.

Jag dricker mate, dansar tango och pratar spanska. Men jag ar langt ifran en Argentinare. For att lata sig kallas "Argentinare" maste man kunna spotta ur sig dom allra starkaste komplimangerna till vem som helst. Man maste vara snabbtankt och lura andra men aldrig lata sig luras sjalv. Man kan inte lita pa nagon men man ska oppna sin famn. Man har sex i bilar for att mamma och pappa tror att man ar oskuld fram till man gift sig. Man maste vara hemma om kvallarna och man maste alltid beratta vad man gor och vart man gar. Man ska hata chilenarna, for att dom stod pa Britternas sida i Falklandskriget.

Man ska aldrig ha sett en Ipod.
Man ar svartsjuk hela tiden, for minsta lilla sak.
Man lever livet.