Att stanna kvar, bara lite till..

Hej!

Det har blivit varmt. Men argentinarna skyndar sig inte med att ta av sig jackorna. Själv sitter jag på vår uteplats i bikini, tedere, (mate, fast kallt!) och en bok. Blir bränd såklart för min hud är blek.

Inombords flödar nyfödd lycka. Precis som vilken sommardag som helst, i begynnelsen av säsongen - speciellt, i Sverige. Och snart är kursen slut och ett nytt liv börjar. Söka jobb, resa i Uruguay och nytt boende.

Jag börjar oroa mig för spanskan. Men tänker att jag ska nog klara examensarbetet, provet (muntligt och skriftligt). Men spanska är så jäkla vanskligt när man kommit till en punkt. Krångelspråk med tusen former, och termer är liksom inte min grej.

Jag har ju inga problem att utrycka mig, eller konversera med argentinarna. Men så fort ngn ber mig förklara mina ordval eller vilken form jag använder mig av så blir det svart i huvudet. Jaha - är det DET som är att lära sig språk. Jag blir lätt förvirrad.

Cafékulturen i Buenos Aires är mysig tycker jag. Det är billigt och ALLA går på café. Man tar sin "merienda" (mellanmål) kanske en kopp kaffe och tostados, eller facturas. Man har med sig en bok om man är själv - eller så diskuterar man med sitt akompanjemang. Eller det här gäller kanske främst medelålders intellektuella. Men ändå. Café är hett - även om själva cafét är fult och har inte mer än normalt utbud.

Det lutar åt att jag stannar här ett tag till. Den 2 Februari börjar jag läsa Internationella Relationer på ett universitet här i Buenos Aires. Kanske kommer jag hem till Juli, eller till december eller kanske aldrig mer.

Eller jo, jag kommer VISST att komma hem för jag längtar efter flera och deras frånvarande i mitt liv skriker inom mig.

Nu ska jag läsa vidare om Subjuntivo i Pluskvamperfektform!

Chau y hasta luego!
Que vengas cuando quieras!